19 September, Hitta framtidstron

Datum Sep 20, 2022 |

Idag funderar jag på hur viktigt det är att kunna känna hopp och tilltro till framtiden. Vilken skillnad det gör!

Det har varit en blöt och regnig vecka i Järvsö. Men regnet är så välkommet. De torra markerna behöver all väta de kan få. Och höstfärgerna har börjat komma nu. Björkarnas blad börjar bli gula och bland ömtåligare bladväxter skymtar orange och röda färger. Luften är lätt att andas. Om morgnarna hänger dimmorna över bergstopparna och man kan höra flyttfåglar ropa. Det är en väldigt vacker tid. Ljusnan ligger ofta spegelblank och reflekterar allt det vackra i oändlighet.

Inomhus är det desto stökigare faktiskt. Nu är det flyttkartonger staplade i varje rum, och även om det innebär en sorts ordning och reda på sitt sätt så känns det inte längre så trivsamt inne. Jag har sparat i det längsta med att packa ned tavlor och lampor men i veckan som kommer nu så ska även de plockas ner. För imorgon tisdag är det en vecka kvar tills vi får nycklarna till gården. En vecka! Det är ju nästan ingenting. Ändå är det en innehållsrik vecka som väntar, jag ska på kurs igen med hästarna hos Emelie Cajsdotter. Johan blir hemma och packar det sista.

När oktober tar sin början så kommer vi att vara inflyttade. Det ska bli så roligt. Som jag längtar. Nu är det verkligen nedräkning. Samtidigt så vill jag stanna i nuet, för det är så outsägligt vackert. Just septemberveckorna är så speciella. De får inte gå obemärkta förbi, jag vill ta vara på dem och spara dem inför den långa vintern.

På något sätt känns det också som att ett energiskifte har skett i luften. Det var stora saker som hände ungefär samtidigt. En statsminister som avgick (jag tänker på Magdalena här i Sverige) och en monark som avled, drottning Elisabeth i Storbritannien. Vitt skilda händelser av olika dignitet och betydelse, men som ändå markerar just ett energiskifte. Jag tror att vi behöver förändring, men som vanligt så är det inte utan utmaningar och det får vi inte blunda för.

Jag tänker på det här med framtidstro. Jag har pratat med många olika människor den senaste veckan. Någon är glad över valresultatet, någon är ledsen. Någon är bekymrad över händelser i sitt eget liv och någon är bekymrad över händelser i någon närståendes liv. Jag tänker att framtidstro är något av det viktigaste vi har. Och när vi inte har det så känns livet med ens väldigt svårt, oavsett vad utmaningen må vara.

Jag vet inte om ni hunnit se den där skämtteckningen med orden ”på grund av de höga elpriserna så är ljuset i tunneln släckt”. Lite makabert, men humor är alltid bra, det ger perspektiv vad än den faktiska situationen är. Ljuset i tunneln är det enda vi inte får släcka. Vi behöver hitta den gnistan inom oss att oavsett vad som händer och sker just nu så finns det en ljus framtid. Om vi inte ser den just nu så väntar den runt hörnet.

Vi människor har lätt för att fastna i svart-vitt tänkande för att det är så enkelt. Då behöver hjärnan inte engagera sig så mycket. En snabb slutsats och sen kan man gå vidare till nästa problem. Det är mänskligt. Så fungerar det för alla. Men ibland kan vi stanna upp och låta blicken klarna och det svartvita gå över i färg. Det allra mesta är inte bara bra eller bara dåligt. Det allra mesta blir inte bara bättre eller bara sämre. Det blir både och.

Själv känner jag sorg för att Mark- och Miljödomstolen sagt ja till en ny gruva i norra Hälsingland. Jag känner mig förtvivlad över att människans svar på all resursbrist är att förbruka mera. Hitta mer resurser att använda, istället för att förändra sättet att leva så att vi förbrukar mindre. Samtidigt

känner jag glädje över folkomröstningen i Söderhamn som sa nej till vindkraftsparken i utkanten av deras fantastiska skärgård.

Klimatet har ofta omnämnts som de yngre generationernas viktigaste fråga. Jag tänker att det nog är en väldigt viktig fråga för oss allihopa. Klimatförändringarna riskerar att påverka framtidstron hos oss människor. Och om den försvinner så minskar också viljan att ta omhand det vi har i nuet. Vara rädd om den natur som vi faktiskt har omkring oss.

Vad kan man göra ändå om man känner att framtidstron sviktar? Det är lätt att man i tankarna fastnar vid orsaken, vad den än är. Men för att återställa framtidstron så måste man blicka åt ett helt annat håll. Ta fram papper och penna och börja skriva ned saker som du tycker är bra i ditt liv, just precis nu. Det kan vara små och stora saker, helst både och. Från att kaffet du har i muggen framför dig smakar gott till att du är tacksam för huset du bor i, vännerna, familjen och så vidare. Om det går trögt så börja med de riktigt små sakerna så kommer de större allt eftersom.

Och sen skriver du den här listan varje dag i tre veckor. Vissa dagar kommer nya saker att smyga sig in på listan, men viktigast av allt är att du tränar din hjärna till att börja lägga märke till positiva saker. Du ändrar det mentala filter som sorterar ut vad du ska lägga din uppmärksamhet på. Du släpper fram mera ljus och vad händer då? Jo, mörkret minskar automatiskt. Kanske lurar det fortfarande en skugga i något hörn, men ge den ingen uppmärksamhet! Välj konsekvent att fokusera på det ljusa.

Det innebär inte att du blundar för svårigheter och struntar i att lösa problem. Det gör du såklart ändå. Men skillnaden blir att du inte låter dem dominera hela din dag. Du ger också plats för det som är bra. Minns att ingenting är bara bra eller bara dåligt. Världen är inte svart-vit. Den är i färg.

För länge sen så var jag på Färilarevyn en sommar, en utomhusrevy med lokala entusiaster. Välbesökt och ofta väldigt roligt. En av sketcherna handlade om när lyset kom till byn. Alltså när elektriciteten kopplades in och vi fick se husmors bestörtning över hur skitigt och dammigt det var i köket när det kom in en elektrisk lampa. Vi skrattade så vi tjöt.

Och jag tänker att så är det med framtidstron också. Om vi vågar låta den lampan vara tänd så är det inte svårt att se vad som inte fungerar och vad vi vill ändra på. Det är om vi låter den slockna som det är lätt att gå vilse eller låta bli att lägga märke till de smutsiga hörnen. Så kanske är det den allra viktigaste uppgiften vi har som människor – att hjälpa varandra att hålla fast vid framtidstron. För när vi har den, då kan vi hitta gemensamma lösningar. Då finns det plats i allas hjärtan för empati och medmänsklighet. Då hittar vi den kärleksfulla vägen framåt. Om vi alla hjälps åt.

Min egen framtidstro är större än på mycket länge, jag har så väldigt mycket fint att se fram emot. Men det var inte länge sen jag själv tvivlade på att saker och ting skulle bli bra. Jag känner väl igen den känslan av tvivel och oro. Samtidigt jag vet också hur lätt det är att få vågen att tippa över till rätt sida. Det behöver inte vara jättestora saker som sker, det räcker med att vi hittar någonting positivt, någonting som är bra, och sen håller vi fast vi det. Och låter våra ögon och öron upptäcka fler och fler exempel på bra saker. Sen vaknar man plötsligt en dag och inser att det allra mesta har fallit på plats och blivit, väldigt, väldigt bra.

Nu väntar som sagt en vecka med det allra sista av flyttpackningen och sen en underbar hästhelg. Jag hoppas att du också får en minst lika fantastisk vecka och att du känner glädje och nyfikenhet inför veckan som kommer. Om den känslan inte vill infinna sig, så ta fram papper och penna och gör den där listan jag berättade om. Jag lovar att det gör skillnad! På söndag är det dessutom nymåne, en bra tid att se framför sig vad man vill att nästa månvarv ska innehålla. Ta fram alla önskningarna och ge dem nytt liv!