29 augusti, Rörelse

Datum Aug 30, 2022 |

Idag funderar jag på rörelse. Hur våra rörelser är ett uttryck för vårt inre. Hur allting omkring oss också alltid rör sig.

Det har varit en vecka med högt tempo här i Järvsö. Mycket jobb, det märks att alla är igång nu efter semestern, och mycket praktiskt att ordna med inför vår flytt. Jag har försökt att också stanna upp då och då bara andas. Titta på trollsländorna som flyger i trädgården – vi har massor med trollsländor här. Det gör mig glad. Deras lätta snabba rörelser är som balsam för själen. 

Den här veckan har jag funderat mycket på just rörelse, ett av kursmomenten i Mio-utbildningen som jag går. Några av kurstexterna kommer från boken Authentic Movement och texter av Janet Adler. Hon skriver så fint om rörelse som ett uttryck för människans inre värld. Om rörelse som kreativt skapande, och om skillnaden mellan omedveten rörelse och medveten rörelse.

Större delen av mitt liv har mina egna kroppsrörelser varit rätt så omedvetna. Det är som att mitt medvetande alltid legat lite före kroppen, så att den liksom bara får hänga med. Själv har jag redan varit längre fram i tanken. När jag nu lär mig mer om rörelse som företeelse så inser jag att det här inte är det bästa förhållningssättet. Som exempel, de små musklerna nära ryggraden och i nacken, de har liksom inte hunnit med i mina rörelser, utan det är de stora muskelgrupperna som fått göra allt jobb för att hinna med i mitt tempo. Inte så konstigt antagligen att jag hunnit med ett par rejäla ryggskott i mitt liv och en och annan snedbelastningsskada orsakad av jobb eller träning eller brist på träning.

Istället behöver man befinna sig centrerat i kroppen. Man behöver betrakta sin kropp på ett respektfullt sätt när det kommer till rörelse, men också sin omgivning. Omgivningen påverkas av mina rörelser, vare sig jag vill det eller inte. Liknelsen om en fjärils vingslag som kan orsaka en storm på savannen har vi kanske alla hört redan, men har du tänkt på vad ditt eget rörelsemönster signalerar till människorna och djuren omkring dig?

Då tänker jag inte enbart på grunderna i kroppsspråk som man får lära sig i snart sagt varje ledarutbildning. Där det är viktigt med ett tydligt och öppet uttryck och lugna rörelser. Bra och enkla tips förvisso, men också väldigt förenklade. Janet Adler skriver i boken om hur kroppspråket i detalj ger uttryck för dig och din personlighet och för hur du mår just nu. Om iakttagaren bara förmår ta in de budskap som du sänder ut. Och omvänt – hur ditt eget kroppsspråk skickar signaler till din egen kropp. Ett hetsigt kroppsspråk signalerar fara å färde till din hjärna, medan lugna, harmoniska rörelser kan vara ett sätt att lugna ett upprört sinne.

Jag är helt fascinerad av detta och går omkring härhemma och studerar hur jag själv rör mig. Plötsligt ser jag förklaringen till alla omkullvälta kaffekoppar och sönderslagna glas genom åren. Mina armar och händer lämnas ofta åt sitt öde när jag mentalt redan är långt i förväg och vill gestikulera eller beskriva något nytt jag kommit på. Min entusiasm och mitt engagemang i olika saker speglas i mina rörelser. Men, tänker jag, tänk om jag istället kan ta ett steg tillbaka och låta mina rörelser reflektera nuet? Vilken inre styrka jag skulle uppleva om jag och mina rörelser var i samma stund?

Jag övar. Jag tränar på medvetna rörelser. Plocka av frukostbordet och vara medveten om vad jag gör i stunden, istället för att gå på autopilot. Hänger tvätten, ett plagg i taget istället för att hela tiden fokusera på att det ska vara klart. Tänker på rörelsen och vilka muskler som är aktiva när jag lyfter ut kläderna ur tvättmaskinen, ett i taget. Låter det flummigt? Det är det inte, det är verkligen intressant. Prova! Medvetenheten om dig själv ökar i samma ögonblick som du lyssnar in din kropp.

Sen funderar jag också på rörelse i ett större perspektiv. All rörelse som ligger utanför oss själva, som vi är medskapare till eller som sker ändå. Dimman som rullar in över bergen i tidig gryning. Äpplena som faller från äppelträdet medan jag sitter och förbereder podden. Dunk. Tystnad. Dunk, dunk. Oplanerad rörelse, ofrivillig rörelse, avsiktlig rörelse. Allt är rörelse. Gräset, vattnet, mossan på stenen, allt är i rörelse oavsett om vi förmår att lägga märke till det eller ej. Och rörelse är förändring. Allt är alltså i ständig förändring. Det är bara vårt naiva inre ego som ibland vill tro att allting är stilla och kontrollerbart.

Det är en befriande känsla. Att bli medveten om alltings ständiga rörelse. Det är en definitiv känsla av sällskap. Om vi tycker att vi själva genomgår ständiga förändringar, så är det ingenting mot för vad trädet upplever som fäller sina blad om hösten, står i dvala under vintern och sedan spricker ut i nya löv och kanske även frukter. För att sedan låta bladen ändra färg och till sist släppa dem. Här pratar vi om rejäl transformation!

Vi människor tänker ofta på förändring som linjär. Vi åldras ett år i taget och vi kommer aldrig att se likadana ut som vi gör just nu, just i denna stund. Men om vi tänker efter kanske vi också förändras med årstiderna? Kanske är våra fysiska och mentala anpassningar till årstiderna större än vi inser och förstår? Alla djur och alla växter genomgår någon form av förändring och anpassning till årstiderna, så varför skulle människan vara annorlunda?

Vad händer om vi ställer oss frågan hur vi själva behöver anpassa oss till hösten som kommer? Vilka rörelser förstärks, vilka dämpas?

En annan typ av rörelse är förstås förflyttning. Nu är det ganska precis en månad kvar tills vi får flytta in på gården. Att byta plats för det man kallar sitt hem är en väldigt stor förändring. En rörelse som ger avtryck både på insidan och på utsidan och på omgivningen. Trädgården med gräset, träden och blommorna där vi bor nu kommer inte längre att vakna till hundarnas morgonskuttande, medan vår nya trädgård kommer att få en spännande upplevelse i att bekanta sig med Jack och Robin. Fåglarna i Skålbo kommer inte längre att höra hundarnas skall när en okänd skogsmaskin passerar på vägen, medan fåglarna på vår nya gård kommer att bli bekanta med dessa nya ljud.

Jag längtar till att vakna upp i det nya huset och bara ligga vaken och lyssna på alla ljud. Ljuden inifrån huset – alla hus låter på olika sätt, knäppningar, knakningar, surranden. Ljuden utanför, fåglar som kvittrar, vinden som blåser i trädkronorna. Jag längtar. Att få bli bekant med den nya platsens rörelser. Att få dela mina rörelser med den. Så jag har bestämt mig för att under den månad som är kvar verkligen träna mina rörelsemönster. Bli mera medveten om mina rörelser och aktivt engagera mig i hur min kropp belastas på olika sätt. Tajmingen för detta projekt känns perfekt med tanke på alla flyttkartonger som ska packas och flyttas omkring. Kanske kan jag undvika att få ont i ryggen, bara genom att vara lite mera medveten om mig själv?

I den österländska traditionen säger man att kroppen är ett tempel som själen bor i. Jag tycker det är väldigt vackert. Och om kroppen är ett tempel, en helgedom, då vill vi ju uppmärksamma den och vörda den. Ta hand om den och värdesätta den, uppskatta den och tacka den för allt den gör för oss. Ja, det blir mitt fokus för den kommande månaden. Att ta hand om och uppskatta min kropp genom att uppmärksamma den i dess rörelser, och hjälpa den genom att inte hela tiden ligga före i tanken. Utan vara med den, här och nu.

Hur man än gör så går tiden fort när man har roligt och det här avsnittet närmar sig sitt slut. Jag blir jättenyfiken på vad du tänker om rörelse. Vad väcker det för tankar hos dig? Skriv gärna på Facebook, Instagram och LinkedIn. Och så önskar jag er en alldeles underbar vecka. Ta dig tid att ha roligt och umgås med dem du älskar. Låt hjärtat vara med!