20 februari 2023, Kung bore har släppt sitt grepp

De riktigt fina vinterdagarna börjar komma nu och jag funderar över vad som händer med oss människor när det börjar droppa från taken?

Kung Bore har släppt sitt grepp om oss. Ja, det är fortfarande vinter, och det kan fortfarande komma riktigt kalla dagar, men nu värmer solen på dagarna. Nu droppar det från taken efter lunch, och nu ligger getterna nöjt och solar ute på stallbacken. Alldeles varma i pälsen. Nöjt vilande i stunden. Utan krav eller tankar på vad som ska göras sen, inget planerande, inget analyserande. Getterna lever i nuet, de är absoluta proffs på att njuta av stunden. Vi har mycket att lära av dem.

Men även vi människor påverkas av solen och värmen. Människor vänder upp sina ansikten mot ljuset, som blommor i fönstret som vänder sig mot solstrålarna. Kanske känner vi inombords hur vi mjuknar lite. Hur vi släpper taget och öppnar upp för våren. Vinterns mörker och kyla gör att vår kropp och hjärna tänker skydd och överlevnad. Spara på resurser. Hålla igen. Avvakta. Invänta ljusare tider. När sen vårsolen tittar fram är det som att även vi töar upp. I takt med att snö och isar smälter så smälter även vårt motstånd bort och vi välkomnar livet.

Som sagt är det en hel del vinter kvar, men det är en annan sorts vinter. När halva februari har passerat så är det en påtaglig skillnad i känsla. Nu är det dags att öppna upp för ens kreativitet. För nya tankar, idéer och projekt. Nu kommer vi att få draghjälp av vårens växtkraft, vårens livskraft, av glädjen som våren för med sig. Vad vill du rikta din kreativitet mot? Vad vill du skapa?

Är det en ny rabatt med nya sorters blommor som du vill förkultivera redan nu, inne på fönsterbrädan? Är det kanske att kunna springa fem kilometer och startskottet blir att skaffa nya springskor? Är det att äntligen våga söka det där nya jobbet, eller är det att anmäla dig till höstens utbildningar? Kanske att lära dig meditera, sänka stressen, prova mindfulness?

Fundera över vad du vill göra med din kreativa kraft. Den finns i oss alla. Just ordet kreativ och ordet skapa är något som ibland förknippas med den konstnärliga världen. Men det behöver inte alls begränsas till just det. Jag tror inte ens att det är avsikten med det ordet. Det är bara i våra huvuden som sådana begränsningar finns.

Att vara kreativ är att våga skapa nya saker, helt nya eller nya kombinationer av befintliga element. Det enda som behövs är att du vågar se och känna in det du har framför dig. I det där tomma, tråkiga hörnet av trädgården, vad kan det bli där? Kanske ett äppelträd med en trädgårdsstol under, där du kan dricka morgonkaffet och läsa tidningen? Det är kreativitet med en långsiktig skapandehorisont, träd behöver ju tid att växa. Men tänk att sitta där tillsammans med trädet, ända från det att trädet är ungt, och se hur det växer år från år. Från att kanske vara mindre än dig, till att växa upp och bli varmt och mjukt skuggande.

Kanske vill du i det där trädgårdshörnet släppa fram en sommaräng. Låta gräset växa fritt, så ängsblommor och förundras över Moder Jords egen skapandekraft. Den är enorm. Kanske vill du med en rabatt skapa en fristad för arter som annars inte skulle kunna överleva i din trädgård? Ge dem utrymme och en skyddad plats att utvecklas på. Det är också en form av kreativitet.

Vila en stund i insikten om hur omfattande din skaparkraft är. Tänk vilken oändlig potential den här dagen har för att skapa något nytt, något vackert, något berikande, något som bidrar till den här tillvaron på jorden som du upplever just nu. Vad kan du göra just idag? Vad vill du göra just idag? Vad längtar du efter? Är det att se tageteskrukorna slå ut i full blom? Är det de första penséerna i blomlådorna under fönstret? Kan du göra något redan nu för att påbörja skapandeprocessen? Kanske ta fram papper och pennor och skissa fram hur det ser ut när körsbärsträdet står i full blom?

Här vet jag att många omedelbart tänker “ja, men jag kan inte rita”. Och så avfärdar man tanken omedelbart. Men prova tänk så här istället: Att skissa fram det du vill se framför dig har inte så mycket att göra med resultatet av ditt skissande, det väsentliga är din inre process medan du skissar. Hur dina tankar får färg och form och känsla. Och då är det inte viktigt att färgen och formen liknar något i den fysiska världen. Det enda viktiga är att de har materialiserat sig. Gått från tanke till känsla och verklighet.

När vi omsätter tanke till handling så händer det saker i vårt energifält. Både i vårt personliga energifält och i den stora väven. Och nu är det helt klart för tidigt att plantera penséer utomhus, i alla fall här uppe i Hälsingland. Men genom att skissa penséerna på papper så har du satt igång skapandeprocessen. Du känner inombords hur fantastiskt det kommer att vara att gräva ned plantorna i jorden, vattna dem, se dem växa sig starkare för varje dag. Du upplever känslan långt före själva händelsen äger rum. Kanske är det här lite svårgreppbart men det är så det fungerar upplever jag. Om vi går från tanke till handling i någon form, så kommer mycket större skeenden på samma tema att följa efter.

I det här fallet pratar vi om penséer. Men det fungerar likadant i större frågor. Det som sker omkring dig har först skapats inombords på något sätt, vid något tillfälle. Ja, men säger någon, allt elände som händer omkring oss då, har vi skapat det själva också? Jag vet inte, kan det vara så? Kan det vara så att de kriser och katastrofer vi ser omkring oss är en spegling av lidanden vi bär inom oss, medvetet eller undermedvetet? Det är en spännande tanke. Den innebär i sådana fall att vi bär med oss lidanden genom livstider.

Är ett fortsatt lidande i så fall oundvikligt? Nej, inte nödvändigtvis. Genom att ta fram de rädslor och traumatiska minnen vi bär inom oss, genom att ta fram dem i ljuset kan vi läka dem. Lite som att dra fram spöken i ljuset och se hur de försvinner. Otäcka tankar klockan tre på natten kan verka fullständigt harmlösa när man ser dem i morgonljuset. Även om de var fullt verkliga bara några timmar tidigare.

Men vi människor har en tendens att stänga in jobbiga känslor och upplevelser inom oss. Lägga locket på, stänga dörren och försöka gå vidare. Det fungerar till viss del, förutom att kroppen hela tiden får fortsätta lägga kraft på att hålla locket kvar, hålla dörren stängd. Till sist blir det jättetufft. Om vi istället möter ilskan, sorgen, rädslan, besvikelsen när den har uppstått. Om vi istället vågar stå kvar i känslorna så kommer vi att upptäcka att de klingar av. Sakta men säkert. Då kan vi om några månader tänka tillbaka på händelsen utan att få samma känsloreaktion igen. Jämfört med om vi bara stängt dörren. Då törs vi aldrig gå nära händelsen ens i tanken, för tänk om det gör att dörren flyger upp? Jag tror faktiskt att genom att våga möta våra inre sorger så skapar vi ett mer harmoniskt liv för oss själva i det yttre. Så att möta sina inre känslor är också en form av kreativitet.

Det här blev djupa tankar en vanlig måndag. Det var inte avsikten egentligen. Ofta vet jag faktiskt inte vad jag ska prata om, mer än att jag har någon idé vad jag ska börja med. Och ibland inte ens det. Det är också en form av skapande, en form av kreativ process. Jag hoppas att du har haft en härlig stund när du har lyssnat, och att du vågar öppna upp för din egen skapandekraft. I vilken form det än må vara så är det något underbart.

Tänk på att du har möjligheten att skapa ditt liv, från just den här stunden och framåt. Att du kan se ditt liv som en målarduk, där du själv kan påverka vilka bilder som träder fram. Wow. Vilken underbar resa!

Och med det så tänkte jag avrunda det här avsnittet. Det är nymåne idag, och nymånen står också för kreativitet och nyskapande. En ny måncykel tar sin början. Vad vill du att just denna månad ska innehålla för dig?

Kategorier: Podden