Fira både glädje och sorg
Hö-mums
Nu är det oktober. Och idag är det inte vilken dag som helst, det är den tredje oktober och min systers födelsedag. Grattis Nina! I slutet på det här avsnittet kommer min födelsedagsdikt till dig. Egentligen är det en födelsedagssång, men den har inte blivit ordentligt inspelad än, så just nu är det en födelsedagsdikt helt enkelt.
Tänk att ha en lillasyster som fyller 40, vart tog tiden vägen? Min lillasyster är inte vilken lillasyster som helst heller, hon är den mest fantastiska och magiska person ni kan tänka er. Och jag är så stolt över att hon är just min syster. Hennes konst och hennes smyckesarbeten har varit en stor inspiration till mig i att välja att göra det jag vill med mitt liv. Och det hon skapar är alldeles ljuvligt. Gå in på www.tangring925.se och titta, det är ju snart julafton, och kanske har du varit extra snäll i år? Ja, jag hoppas iallafall att min Johan går in där och tittar för jag har verkligen försökt vara snäll ;-)
Ja det är alltså elva veckor och några dagar kvar till julafton. Ja, jag var tvungen att räkna en extra gång i kalendern. Oj vad snabbt det går nu. Inatt har vi haft årets andra frostnatt och SMHI har hastigt reviderat prognosen som nyss sa att hela veckan skulle ha 8 grader som kallast. Häruppe får man lära sig att lyssna till naturen mer än till SMHI:s app, för den stämmer faktiskt inte så bra. Och kanske är det i själva verket något jättebra. Att vi får lära oss att lyssna till naturen, snarare än till digitala analyser. De finns där ändå, och kräver ingen kunskap för att tillgodogöra sig. Men att själv lyssna till vår omgivning, det fordrar träning.
Just träning i att lyssna är ju det vi gör här på gården, när jag tänker efter. Vi hjälper människor att börja lyssna till sitt hjärta, att lyssna på djur och natur och att lyssna till själen. Vad är egentligen viktigt för mig i det här livet, just nu? Här finns möjligheten att stanna till och stanna upp, ta ett djupt andetag och landa in i nuet. Var är jag nu? Varför är jag här? Vart vill jag ta mig och varför? Det där är frågor som inte så lätt finner sina svar hemma i soffan. Man behöver komma ut, komma iväg och få nya perspektiv.
Hos oss är djuren viktiga vägvisare. De sitter inne med så mycket klokskap och visdom om vi bara ber dem om hjälp. Djur möter oss med själ och hjärta, snarare än med tankekraft. Kanske borde vi låta tanken vila lite oftare. Lyssna med hjärtat istället för med öronen. Och lägga lite mera tid på att vara istället för att göra.
Det är måndag idag och en ansträngand vecka ligger bakom oss. Jag trodde när veckan började att den skulle präglas av glädje och firande, för i onsdags var det precis ett år sedan vi fick nycklarna till gården. Åh vilken lycka det var och åh vad glada vi fortfarande är för det. 27:e september är en dag för oss att minnas som alltid kommer att kantas av den innerliga lyckan som vi då klev in i.
Men 27:e september kommer också att ha en sorgsen kant. Agnes, den äldsta av våra getter, gick hastigt bort och lämnade oss och de andra djuren i en stor saknad. Hon hade inte varit helt kry på sista tiden, och sen gick det plötsligt väldigt fort. Veterinären påpekade att även getter kan få ålderssjukdomar, som vi kanske inte vet och förstår så mycket om. Men ledsamt är det, att vi inte fick mera tid med henne. För de andra getterna var det nog inte lika mycket chock som för oss. De känner också sorg förstås, men de förstod förloppet långt innan vi gjorde det. Och nu är de en väldigt fin tröst för oss.
Hästarna är förstås också starkt berörda, och Sarakhà, det stora shettisstoet beskriver vilken innerlig vän Agnes var. Det hade jag inte förstått förut, att de stod så nära varandra, men Sarakhà är väldigt bestämd. Det är en stor personlighet som gått ur tiden säger hon. Hon fattas oss alla. Ja, så är det. Agnes var den av getterna som hade den starkaste spirituella utstrålningen. Det stod som en air omkring henne, kontakten med andevärlden. Kanske är det därför som hon inte alltid var så intresserad av den mänskliga kontakten.
Agnes fokus låg alltid först och främst på att uppfostra sin fjolårskilling, Kerstin, och därefter på de andliga dimensionerna. Vi människor låg betydligt längre ned på listan även om hon studerade oss med roat intresse. Lite överseende sådär. Och med ett alldeles otroligt stort hjärta.
Ja, hon är saknad, Agnes. Hon fattas oss. Nu brinner ett ljus för henne där ute, som vi ser ifrån köksfönstret. Det känns bra. Hon är ju ändå med oss fast på ett annat plan, tänker jag.
Oktober och november är på många håll traditionellt förknippade med avslut. Sommarsäsongen är definitivt över, skörden är förhoppningsvis bärgad och förberedelserna för vintern är klara. Nätterna är nu längre än dagarna, och snart ställer vi även tillbaka klockan till vintertid. Allahelgona-helgen, Thanksgiving och Halloween belyser livet och döden för oss och ger oss tid att minnas dem som inte längre finns med oss.
Det här har varit ett år med flera förluster för oss. Johans pappa som hastigt lämnade oss efter en kort tids sjukdom. Johans mammas hund, Zigge, som också gick vidare ganska nyss, till andra sidan, och så nu Agnes. Hos oss gör vi ingen skillnad på om det är djur eller människa som går vidare. Vi tillåter saknaden och sorgen att ta lika stor plats. Allas lika värde, även i transitionen mellan liv och död.
Men i sorgen ligger också väldigt många vackra minnen. Sorg är ett mått på hur mycket man älskat och är sorgen stor så ligger många underbara händelser i minnets arkiv, minnen vi kan ta fram och glädjas åt.
Välkomna till "En kväll att minnas" 4:e november
Och därför vill vi gärna bjuda in er som också saknar någon, till “En kväll att minnas”, på allahelgons dag, lördag den 4:e november. Vi tänker att vi tänder en eld utomhus och många ljus, kokar kaffe och te och något fikabröd, och så har vi en kväll tillsammans där vi minns våra kära. Kanske någon delar en dikt, kanske någon berättar om sin saknad, kanske någon bara vill sitta med alldeles tyst. Det blir en kväll att dela saknaden tillsammans. Vi tänker att vi börjar vid klockan fem, och för den som vill kan vi då göra ett enkelt besök i hagarna hos hästarna och getterna först. Sedan slår vi oss ned framför elden med fika och eftertanke. Framåt klockan åtta-halvnio kanske det börjar kännas som dags att avrunda. Om man vill kan man ta med en sten och lägga på en minnesplats här på gården, som en liten ceremoni i all enkelhet.
Ni är väldigt välkomna, maila mig redan nu på ida@winterhavengard.se och boka din plats för 200 kr.
Under sommaren och hösten har healingbokningarna hos oss verkligen tagit fart, både här på plats och på distans via video och telefon. Om du känner att energinivån är lite lägre än vanligt, att vardagsstressen är högre än du önskar, eller om du känner det som att du fastnat och inte kommer vidare, då kan en healingsession vara en hjälp. Hör av dig till ida@winterhavengard.se för att boka din tid till specialpriset 345 kr hela året ut. Du är så välkommen.
Och nu, som avslutning på det här avsnittet, kommer min födelsedagsdikt till Nina.
Nina - grattis på födelsedagen! Och till alla er andra - ha en underbar dag och vecka ni med, och så hörs vi snart här igen i Hjärtats Rum.
Till Nina
Hon är källan, som rinner nedför berget
Ett vatten, klart och rent
En spegel där ljuset blänker
om och om igen, tills det står alldeles klart
Hur innerligt vackert hennes hjärta är
Att det ljus hon bär är från en annan värld
en plats dit vi alla längtar
Hon är berget, hon är sjön,
Hon är solen och himmelen
Utan henne funnes ingenting
ingenting ingenting alls, och det står alldeles klart
Hur innerligt vackert hennes hjärta är
Att det ljus hon bär är från en annan värld
en plats dit vi alla längtar
Och när stjärnhimlen stiger över berget
när månens ljus blänker i snön
Då kan jag känna henne nära
i allt som är