Så mycket underbart

Håknorrbosjön med Vålåsberget i bakgrunden

Oj, vad tiden springer iväg! Nu är det redan slutet på september. 13 veckor kvar till jul. Jag hinner knappt med att räkna ner känns det som! Och det har gått hela två veckor sen förra avsnittet. Har jag legat på latsidan? :-) Nej, det är väl tvärtom som gjort att det inte hunnit bli av förrän nu. Vi har väldig tur med vädret just nu, det är väldigt milt och det har börjat torka upp efter alla regnen. Så det finns fortfarande gott om tid att göra höststök här på gården. Johan har röjt mängder med sly och traktorn har omvandlat det till en mjuk flisbädd som är grunden i ligghallarna. Ovanpå det har vi bonat med hö. Så mysigt det blev. Getterna är mycket belåtna. Hästarna använder inte ligghallarna lika mycket, men getterna sover där varje natt nu när det har börjat bli mörkt på nätterna.

Vår snälla hovvårdare undrar hur vi hinner med allt, men där är ju sanningen att det gör vi inte. Allt med djuren prioriteras och hinns med, så är det bara. I allt som rör deras välmående får man helt enkelt jobba tills man är klar. Men annat, det får helt enkelt vänta. Just nu är det ostädat som bara den inne i stora huset. Ja, men då är det så just nu. Man får helt enkelt vila i insikten att livet handlar om prioriteringar. Snart kommer lite luft i schemat igen och då blir det först vila och sen storstädning. Lätt hänt att man i det läget prioriterar städningen före vila, men det är att bita sig själv i svansen. Vila först, ladda batterierna, och sen är vi igång igen.

Det är som sagt fortfarande milt, elva plusgrader inatt, men vi hade faktiskt en frostnatt i förra veckan. Jag fick hjärtat i halsgropen för pelargonerna var kvar ute, men de hade klarat sig. En av mina fina väninnor förklarar att de klarar en liten touch av frost mycket bättre på hösten än på våren. Det hade jag ingen aning om men på mina pelargoner verkar det stämma.

I helgen ska jag iväg på Mio-kurs igen. Det är den två-åriga grundutbildningen hos Emelie Cajsdotter som börjar lida mot sitt slut. Jag har lärt mig så oerhört mycket under dessa två år. Det har förändrat mitt sätt på hur jag ser på kontakten mellan människor och djur, mellan människor och människor, mellan människor och alltet, mellan allt och allt. Ja, det är svårt att förklara. Det har också gett mig en helt ny bild av hur personlig utveckling kan se ut, både för människor och djur. Jag känner mig så glad och ödmjuk för att ha fått den här möjligheten.

Jag kommer också till slutsatsen att allt utvecklande arbete som vi människor och djur kan göra med oss själva, på ett eller annat sätt handlar om helande. Vi läker gamla och nyare sår inom oss, kommer till ro med hur saker och ting har utvecklats i våra liv och hittar därigenom nya möjligheter framåt. Helande, healing, kan vara så många olika saker och gå till på så många sätt. Men det är kanske det viktigaste vi kan göra, både för oss själva och för planeten. För hela människor är snällare mot planeten än trasiga, det är jag helt övertygad om.

Något som också erbjuder djupt helande, är kontakten med det som kallas för esoteriskt. Det som inte riktigt går att ta på. Energier, andliga upplevelser. På Mio-kursen har vi fått möjlighet att utforska många andliga perspektiv tillsammans med djuren. Helt utan religiösa förtecken, bara rakt upp och ner utifrån det vi upplever i stunden. Helt fantastiskt.

Allt detta lärande vidareutvecklar också vår verksamhet här. Ni har säkert redan upptäckt att fler och fler andliga inslag dyker upp i vårt flöde på Facebook och Instagram. Och det är så roligt och vi märker att det är så många som också är intresserade av det. Att öppna upp för andliga perspektiv är att ge livet en större chans. Så känns det.

Och om två veckor finns möjligheten att komma till oss och prova på just det här med andlighet. Vi gästas av Gina Clemes, min fina svägerska, som arbetar som medium och healer och tarotvägledare. Tillsammans med henne får vi prova på att ta kontakt med andra sidan. Kanske har du besökt ett medium någon gång, fått en jättefin upplevelse, men kommit hem med väldigt många frågor om vad det egentligen var som hände? Nu kommer du att få möjlighet att utforska just det tillsammans med Gina.

Dessutom kommer jag att guida er i en övning där vi tränar på att ta kontakt med djur och natur. Vi kan alla öva upp förmågan att kommunicera med andra arter, det handlar bara om att våga!

Det här händer lördag den 7:e oktober och det kommer att bli en alldeles underbart magisk dag. Vi ses vid klockan tio och håller på fram till klockan sex på kvällen ungefär. Vi hoppas på ett fantastiskt väder så att måltiderna kan ätas utomhus, och ser fram emot en enkel kvällsmåltid framför elden tillsammans. Välkommen du också! Fika, lunch och middag ingår och priset för alltsammans är 1450 kr. Vi tar emot max åtta gäster så maila till ida@winterhavengard.se och säkra din plats! Behöver du övernattning så går det som vanligt alldeles utmärkt att boka en natt i vårt gårdshus ”Mormors”.

Hösten för mig är en tid när jag tycker om att läsa böcker, gå kurser och ha tid för reflektion. I flera olika sammanhang har jag nu stött på liknelsen av själen som en trädgård som bor inom en. Den trädgården kan se väldigt olika ut. Tycker man om att lägga tid på att ta hand om sin trädgård, eller låter man den växa igen? Har den massor med olika blommor som växer fritt på en sommaräng, eller är det välklippta rader av buxbomhäck och prydnadsväxter?

Här finns inget rätt och fel, men det spännande med den här metaforen är att det ger en så fin bild av att det faktiskt gör skillnad om man bryr sig om sin inre trädgård. Den behöver också vatten, näring och ljus. Det spelar roll vad vi uppmuntrar att växa där inne, vad vi skapar plats för. Man kan också fundera över vilken del av trädgården man visar för omvärlden och vilken del av trädgården som är bara ens egen. Ser det olika ut? Är det snörräta grusgångar och ogräsfria rabatter i den offentliga delen, men en härligt kaosig trädgård i den privata? Eller tvärtom? Eller låter vi både offentligt och privat se likadant ut?

Jag blev så förtjust i den där metaforen att jag har funderat mycket på den. Jag vill nog framförallt att min trädgård ska ha en stor artrikedom. Här ska många olika sorters växter, blommor och träd få plats. Och den offentliga och privata delen ser nog likadana ut. Fast kanske, att jag längst in i min privata trädgård gör en liten egen sittplats, med en hänggunga och ett litet fågelbad. En plats dit jag kan dra mig tillbaka ibland och njuta av livet, helt för mig själv. Jag tror att vi behöver sån tid också. Hur ser din trädgård ut?

Imorgon är det höstdagjämning. Idag är dag och natt lika långa. I gamla tider firades höstdagjämningen i många kulturer medan den idag är halvt bortglömd. Men visst är det värt att fira. Det ljusa halvåret ligger bakom oss, nu väntar sex månader där naturen tar sig en vilopaus, där det finns tid att tänka, reflektera, känna och bara vara. Så ljuvligt. Dessutom går solen nu in i Vågens tecken, det är många skiften nu och det är en jättefin tid att fundera över vad man lämnar bakom sig och vad man vill gå in i. Vad vill du ha mer av i ditt liv? Ge det lite tid och fundera över det, vår mänskliga skaparkraft är mycket större än vi tror!

Ha nu en alldeles fantastisk helg och hoppas vi ses den 7:e oktober, här hos oss på Winterhaven Gård. Du är så välkommen :-)