Vackra höstdagar

Höst på gården

Det är den tionde oktober och nu är frostnätterna mera regel än undantag. Än finns det vackra färger kvar i träden, men för varje natt som går faller fler och fler löv mot marken. Det finns något meditativt i det. Något oundvikligt och samtidigt så vackert. Naturen gör sig redo för vinter. Vi med. Här uppe har det torkat upp riktigt bra efter de kraftiga regnen som föll i augusti. Stallbacken är ganska torr och kring foderplatsen har vi kört ut flis för djuren att stå på. Det blev superbra för hovar och klövar. Marken har dränerat undan som bara den sista veckorna. Lycka i det lilla.

Nu väntar vår andra vinter på gården. Allt känns fortfarande lite nytt (har vi glömt något, har vi kommit ihåg allt som behöver göras?) men samtidigt betydligt mera välbekant än ifjol höst. Vi har fått i ordning betydligt bättre staket och foderplatser för djuren och sånt som att lyfta in en ny höbal är nu ett betydligt mindre projekt än förut. Även om det fortfarande finns utvecklingspotential. Traktorn har också fått sällskap av en huggarvagn, så nu finns bättre möjligheter att ta hand om vindfällen i skogen.

Steg för steg så lär vi oss vad gården behöver av oss och vad vi kan göra för den. Jag tittar i almanackan igen. Tio veckor kvar till jul. Kan det vara möjligt? Ja, kalendern är obeveklig. Tio veckor kvar. Det är nog dags att börja fundera över julen. Redan! Men så är det ju, tycker jag. En jul som får börja långt i förväg blir utan stress och desto roligare. Jag menar inte att man behöver hänga upp juldekorationerna i oktober, men man kan börja fundera över allt praktiskt. Finns det ljus till julljusstakarna? Finns det över huvudtaget ljusstakar till alla fönster man vill ha ljusstakar i? Ifjol blev det lite si och så med den saken…

Är det några maträtter eller drycker som ska förberedas i god tid? Lägga in sill? Salta egen skinka? Om vi skulle ta och baka något så kan man ju faktiskt göra det redan nu och frysa in. Köttbullar kan också göras i förväg och frysas in. Tankarna vandrar och jag inser hur nära till hands julkänslan faktiskt ligger. Julen är på väg, hur vi än gör. Och det viktigaste - julen kommer även om man inte gör någonting alls. Vissa år är det så, då har livet krävt alldeles för mycket hela året och orken och lusten till julförberedelser vill inte komma. Då är det fint att veta att julen kommer ändå. Hur man än gör.

Kväll med djuren

Jag är ute på kvällen och nattar djuren. Inget enda djur finns i sikte från gården så jag får gå en bit bort runt skogsdungen och ner på fjärilstäkten. Där står de nöjt och betar, alla hästarna. Skymningsljuset viker fort och jag spanar efter getterna. Det är helt hopplöst. Men rimligen borde de vara här någonstans. Getterna och hästarna är ofta i närheten av varandra. Jag ställer mig bredvid Sarakhà, det kloka, trygga shettisstoet, och lyssnar. Jo då, efter en liten stund så utkristalliserar sig ett litet mumsande från strandkanten. Jag går närmare. Utspridda i en perfekt båge går hela getflocken och betar sly. När de ser mig kommer de fram och hälsar, allihop. Lycka.

Sen får jag se ett riktigt skådespel på sjön. Kanadagässen och svanarna är oense om viken på andra sidan, och det blir häftiga styrkedemonstrationer i luften och höga rop, innan svanarna till sist beger sig till den norra sidan av sjön. Tanken vindlar i väg och landar vid de förfärliga händelserna i Mellanöstern. Det är svårt att ta in hur så fruktansvärda skeenden kan förekomma. Människan har helt tappat kontrollen känns det som. Jag tittar ut på sjön där svanarna och kanadagässen kommit överens och lugnt vilar på varsin strandkant. Varför har människan inget stopp, ingen gräns? Varför kan människor tillåta sig hur vidriga våldsamheter som helst? Varför, varför, varför?

Det kommer inget svar på den frågan. Jag går hem mot gården igen och getterna bestämmer sig för att följa med. I samlad tropp går vi över täkterna, jag och åtta getdamer. Det skymmer och en liten månskära syns högt på himlen. Livet här på jorden är väldigt svårt att förstå sig på. Men jag känner en innerlig tacksamhet över att jag är just här, just nu, på denna magiskt vackra plats.

En talgoxe kommer och tittar in genom fönstret. Han har synpunkter på att vi inte kommit igång med fågelmatningen än. Just det, en av alla de saker som måste ordnas nu inför vintern. Upp med fågelbordet! Fåglarna väntar. Margit väntar förresten också, våran yngsta katt. Hon älskar att sitta i fönstret och studera fågellivet utanför. Och med ordnad fågelmatning så kommer många fler fåglar utanför köksfönstret. Margit tycker att vi är lite saktfärdiga. Men en sak i taget. Så måste det få vara. Det som ska hinnas kommer att hinnas, i sinom tid. Fågelbordet åker upp på prioriteringslistan, att ta in utemöblerna åker lite längre ned.

Hur mår du?

Hur känns det för oss människor nu när dagarna blir kortare och kortare för varje dag. Hur känns det för dig? Jag tänker att det är naturligt att känna en förändring, att sömnen blir viktigare, maten och motionen. Att vi får i oss de vitaminer och mineraler vi behöver. Att vi pysslar om oss själva lite extra. Precis som djuren förbereder sig med att sätta vinterpäls så kanske vi också behöver ta hand om oss. Fundera lite över vad som kan göra att den här vintern faktiskt blir njutbar och full av glädje. Behöver du mera egentid? Planera in något som bara är roligt? Eller ge dig själv mera utrymme för att vila? Bara ligga på soffan en liten stund varje dag och göra ingenting? Det kan göra underverk för kropp och själ.

Ofta är det här en intensiv tid på året i jobb och skolor. Det är så mycket som ska hinnas med och skapas och produceras, och allt, precis allt ska vara klart innan jul. Det gäller att inte låta det tempot smitta av sig på ens inre. Inuti dig ska det fortfarande vara lugnt och harmoniskt, för att du ska orka med. Om den balansen har rubbats så behöver den återställas. Annars hamnar du i ett läge där tillvaron sliter på dina reserver. Och då kan det bli riktigt segt framme i januari, när solen lyser med sin frånvaro och vinterkylan kommit.

Det är verkligen värt att lägga tid på sitt eget välmående nu. Definitivt viktigare än att räkna adventsljusstakar. Ta dig en liten stund att fundera över bara dig själv och se om du vill göra några justeringar. Det har du igen tusen gånger under vintern som kommer.

Vintern kan nämligen vara så mycket glädje också! Tid att umgås, gnistrande klara vinterdagar med mycket snö och lagom kallt. Stjärnklara nätter och norrsken. Sprakande brasor, glögg och pepparkakor. Tänk så mycket det finns att se fram emot! Skidåkning, sparkturer, kanske skridskor på sjön om vi har tur. Grilla korv i snön och bygga snölyktor. Så ta hand om dig själv nu, så att orken finns där ända fram tills det blir vår igen. Den kommer den också, fortare än vi tror!

En kväll att minnas

Och med det är det dags att avrunda för idag. Välkommen till oss lördag den 4:e november för "En kväll att minnas", 17:00-21:00 här på gården. Vi tänder ljus, fikar framför elden och minns tillsammans dem som inte längre lever här. Maila mig på ida@winterhavengard.se och boka din plats för 200 kr. Fika ingår. Du är så välkommen!